Herregud vilken dag måste jag faktiskt få säga...
Jag har dock sovit många sköna timmar inatt, men var självklart lika trött som vanligt när jag vaknade, strange, but I guess that's the way it is...
Kom till jobbe klockan halv 10 ungefär och jag började kvart i.. Idag så fick jg börja att stå kassan själv =) Jippie, grattis till mig..tackar... Nu väntar jag bara på att någon "ny" haha, ska börja packa åt mig och larma av mina saker...(Y)
Det är i alla fall det jag har gjort på jobbet idag, kassa, kassa, kassa, kassa... dom som har varit på Top Shop säger att man tröttnar på det ganska fort, men jag tyckte faktiskt att tiden gick himla fort, men så var det ju också min första dag, och jag har inte stått bakom den kassan i 200 timmar som vissa andra.... jaja, här skulle ma

n kunna använda ett ordspråk som jag kom på nyss and goes something like "den som lever får se".. bra va? =P
Det hände dock något på jobbet som
inte kommer hända varje dag och det var att jag "träffade" Naomi Campbell, ja one of the most famous models in the world ja...hehe, det var ändå nånting. Jag har börjat min kändisjakt och jag har nu sett 6 celebrities i min nya stad (Tre Sugababes, Naomi Campbell och de två som gör "Potential Breakup song" Aly & Aj) jag är nöjd...=P men det kommer mera....(8)
Efter jobbet....nu kommer THE story... Jag slutade klockan 6.30 men när jag slutade så träffade jag Vincent uppe i lunnchrummet där
alla hänger när dom har rast.. Jag kollade på när han spelade fotbollsspel med en annan kile ityp 20 minuter... förstår ni då att jag har ett väldigt meningsfullt liv? Ne, skämt åsido..the reason frö att jag stannade kvar och kollade på en olidligt spännande fotbollsspel match var att Karin slutar inte jobbet förrän klockan 23.30 idag så jag hade ingenting att komma hem till (except the computer, Karins
lovely little creature).

När deras rast var slut så kände jag att nu är det dags att dra sig hemåt, och så gjorde jag...Jag tog mitt pci koch pack och begav mig till tunnelbanan, ne det gjorde jag faktiskt inte utan först köpte jag två par örhängen. Ett par assnygga och ett par till. Jag köpte likadana som Karin också köpt, jag måste säga det så att ingen tror att Karin härmar mig, för då komemr jag få höra det sen att det är faktiskt jag om har härmat henne, och det är det ju på ett sätt.. hon köpte dom före mig... that's the story. Där är dom i alla fall på bild.
Jag tog Victoria line som jag gör varje dag efter jobbet och gick av i Brixton eftersom smart-Karin kom på att det var mycket närmare hem därifrån..jippie...men innan det ska ni veta att jag gick och handlade lite bröd och yogge och sånt som vi behöver...Nöjd med min shopping som blev hyfsat billig började jag min lilla vandring hemåt och väl hemma trött och utarbetad efter en dag på jobbet inser jag att jag har verkligen ingen hemnyckel eftersom Karin hade den! Karin började ju efter mig idag, så hon var tvungen att låsa efter sig när hon gick (of course)... jag kom dock på att jag kunde ringa Derren, eftersom han också har nycklar till lägenheten (ganska logiskt eftersom han äger den), men han var på bio eller teater eller nåt i den stilen. Jag var officiellt utelåst. Första gången på mycket länge som det händer mig faktiskt, men så var det i alla fall. Jag kollade på klockan och såg att den var drygt 20.00...hmm, Derren sa att han skulle komma hem sent, och Karin slutar som sagt 23.30....
suck,
pust och
stön....Jag tog tag i mig själv och matkassen och började vandra tillbaka mot tunnelbanan, med en liten ångestkänsla hängandes över mig. Äve om vi bara varit i London i 3 veckor så har man ju blivit lite uttråkad av att åka "tuben"(som vi coola londonsvenskar kallar tunnelbanan) men visst, tillbaka till Oxford Circus var det...
Jag och min vän matkassen kom så småningom tillbaka till jobbet, jag jagade tag i Karin som jag hittade på golvet bland skorna och berättade min hemska historia... Jag frågade om hon kunde springa upp till sitt skåp och hämta hemnyckeln, men hon hann inte det för det var väldigt mycket folk i rörelse som VILLE och var tvungna att han skor just precis nu... Så då kom vi på att jag kan ju ta karins skåpsnyckel och själv gå upp till skåpena. Jag hade ju fortfarande min bricka i fickan som man måste ha för att bli "insläppt" genom the staff entrance. Jag klampar in till receptionen med en matkasse i ena handen och en liten nyckel i andra. Jag frågar snällt en av vakterna om jag kan få lämna min matkasse med honom medans jag åker upp och hämtar en sak som jag har glömt i ett skåp. Han kollar konstigt på mig och frågar först "why you have your key to your home?" och jag försöker förklara att det är inte min nyckel utan min kompis nyckel. Han blir förskräckt och tycker typ att jag ör någon tjuv som försökt sno min kompis nyckel. Jag sansar mig (jag är ganska stressed up at the point efter att ha jagat runt i tunnelbana, på topshop, runt i brixton osv) och säger lugnt att "listen, min rumskompis jobbar också här. jag jobbade tidigt skift och hon jobbar ett sent skift. Hon har nyckeln som går till mitt hem. JAG åkte HEM och insåg då att HON har min nyckel, så jag kunde inte komma in. Kan jag snälla få åka upp, låsa upp hennes skåp, ta MIN hemnyckel och åka HEM , please?" Han bara liksom tyckte att jag var dum i huvudet och sa att visst okej då... tack och lov tänkte jag...."men kan jag lämna min matkasse här?" Då hade han slutat att lyssna och pratade med den andra vakten i stället... så jag ställde ner min matkasse vid receptionen i ren protest och gick in i hissen. Upp till 4:e våningen, och upptäcker till mitt förtret att jag har glömt vilket skåp Karin sa att hon hade (vi måste byta varje dag nämligen).. Jag provade nyckeln i typ 43 skåp innan jag till slut hittade rätt, men då hittade jag inte nyckeln i väskan...Vid det här laget var jag hyfsat svettig med jacka och halsduk på mig. Jag tog nyckel (när jag hade hittat den) låste skåpet igen och åkte hisser ner till ground floor. Där tog jag min påse med mat, och skulle gå ut genom dörren mot friheten. Man måste visa innehållet i sin väska när man går ut så att man inet har snott något från jobbet under dagen, och då had ejag ju min topshop på sen eftersom jag hade köpt örhängen.... Jag fick ta upp påsen, ta ur örhängena ur påsen, leta fram kvittot, sen ville han se på mitt kort osm jag hade köpt grejjerna med och sen när han hade granskat dessa så fick jag gå....PUH!
Ner med nyckeln till Karin på nedersta våningen där skorna är och tillbaka hem... Jag kom hem till slut och nu skriver jag detta. Mycket trevlig kväll och Karin har fortfarande inte kommit hem. Nu är klockan 23.23 vilket betyder att hon slutar om 7 minuter och det betyder också att någon tänker på mig... =)
Puss och godnatt från en stackars Londoner som blivit utelåst för första gången i en främmande stad... Peace out // Älex