Det som hände var att jag stod lite lätt
avslappnat (försökte självklart imponera inte bara på Karin utan också den snygga killen bakom henne) i dörröppningen på en av tågets många vagnar när "mind the closing doors" hördes tydligt i högtalarna. Jag själv då som alltid varit lite av en daredevil tänkte minsann inte påverkas av någon, så jag stod coolt kvar i dörröppningen, och när dörrarna stängdes i en hast tog jag ett stag in mot vagnens mitt. MEN, det hjälpte inte, för HEJ HOPP så satt min jacka stenhårt fast i dörrarnas gap... Jag började hyperventilera, visste inte vart jag skulle ta vägen, och mitt under mina sekunder fyllda av fasa börjar Karin gapflabba och inser nog inte i vilken situation jag verkligen befinner mig i, för hon fortsätter att gråta av skratt och viker sig på mitten. SHIT, inser jag plötsligt, jag sitter fast och nu börjar tåget köra. Jag är ju inte den direkt som gärna vill att min jacka ska fladdra utanför vagnen i 300 km/h i underjordens mörka tunnlar, så jag börjar dra i min jacka, dra för livet. Till slut sa det "clock" och jackan lossnade och undslapp sitt hemska öde... Schööööönt tänkte jag och trodde väl att det värsta var över, men då inser jag att den snygga killen som jag försökt impa på i början, nu står o fnissar åt incidenten.... typiskt ändå....
avslappnat (försökte självklart imponera inte bara på Karin utan också den snygga killen bakom henne) i dörröppningen på en av tågets många vagnar när "mind the closing doors" hördes tydligt i högtalarna. Jag själv då som alltid varit lite av en daredevil tänkte minsann inte påverkas av någon, så jag stod coolt kvar i dörröppningen, och när dörrarna stängdes i en hast tog jag ett stag in mot vagnens mitt. MEN, det hjälpte inte, för HEJ HOPP så satt min jacka stenhårt fast i dörrarnas gap... Jag började hyperventilera, visste inte vart jag skulle ta vägen, och mitt under mina sekunder fyllda av fasa börjar Karin gapflabba och inser nog inte i vilken situation jag verkligen befinner mig i, för hon fortsätter att gråta av skratt och viker sig på mitten. SHIT, inser jag plötsligt, jag sitter fast och nu börjar tåget köra. Jag är ju inte den direkt som gärna vill att min jacka ska fladdra utanför vagnen i 300 km/h i underjordens mörka tunnlar, så jag börjar dra i min jacka, dra för livet. Till slut sa det "clock" och jackan lossnade och undslapp sitt hemska öde... Schööööönt tänkte jag och trodde väl att det värsta var över, men då inser jag att den snygga killen som jag försökt impa på i början, nu står o fnissar åt incidenten.... typiskt ändå....Det var i alla fall historien, och sen när vi gick av så gick jag o Kara till Sainsbury's och handlade pyttelite mat... Vi ska nog äta den sen ;) o kolla på lite julkalender =)
Puss o kram vi ses på stan ;)
1 comment:
bäst att du passar dig gypsey, nästa gång kommer hela du att sugas ut med dörrarna :( nej skämt åsido, skynda dig hem nu. miss u like crazy jew...
xxx
Gypsey
Post a Comment