Help, I need somebody Help!...

Ne, så farligt är det inte, men jag blev NOG väldigt stressad när det ringde i telefonen för 20 minuter sedan. Det var en snubbe från våran estate agency och frågade om dom kunde komma förbi med en kille som ville kolla på våran flat. Grejjen är ju den att vi flyttar om en månad och dom behöver någon ny som flyttar in då...

Så när han ringde satt jag i vardagsrummet i pyjamas, med fördragna gardiner, frukosten uppäten med rester kvar både på bordet och inne i köket. Köket såg ut som andra världskriget (ingen överdrift) och det luktade konstigt, toan var grosse äcklig och jag såg ut som en uteliggare. Men jag sa att klart dom gärna fick komma förbi, men jag bad mo att få 15 minuter på mig innan dom kom förbi, okej sa han och så lade vi på...

 AAAAHHHHHHHHH!!!!!!

Jag började plocka undan täcke och kudde ur soffan (för jag hade sovit där inatt, igen) plcoka undan frukosten och in med ALLT i diskmaskinen, plocka undan mina rena, torra trosor som hängde över hela vardagsrummet och sen in i köket och börja torka bänkar och SPISEN.... Åh herrejesus... Dra undan gardinerna, dra upp rullgardinen i köket, gå in i Jockes rum och få panik, för det första jag fick se innanför dörren var en korg med smutstvätt (som jag lite lätt gömde undan i ett av hörnena istället!), in på toan och dra för draperiet för badkaret, städa handfatet och sen in i mitt rum för att ta på mig riktiga kläder och jag hade precis fått på mig lite foundation när det knackade på dörren... Allt det hann jag med under en kvart!!! Jag glömde säga att jag dammsög toan och köket lite snabbt med... Nu var ju inte detta någon städning som gör att allt ser perfekt ut, men det ser verkligen inte ut som ett slagf

ält där det bor 5 ungdomar i alla fall =) hahaha....

Nu kom Jocke hem, och vi ska göra nåt skojjsigt....för jag är ledig och han är färdig med jobbet för idag =)

Dagen dedications:

Jockes American Pancakes som han har börjat göra... dom är gryymt goda med lönnsirap!

Mariah Carey's låt - Without you.... för att den går runt och runt i högtalarna i detta huset just nu, och för att jag och Karin gjorde den till den bästa duetten någonsin den 28:e februari 2008!

" No I can't forget this evening Or your face as you were leaving But I guess that's just the way the story goes You always smile but in your eyes your sorrow shows Yes, it shows  No I can't forget tomorrow When I think of all my sorrow When I had you there but then I let you go And now it's only fair that I should let you know What you should know  I can't live if living is without you I can't live I can't give anymore I can't live if living is without you I can't give I can't give anymore "